Tekniske tips

Sjekkliste når en skal kjøpebil

Hvordan gire

HØY/lav

Dobbelt koble (kjøtsje) opp

+ mellomgass ned

Forklaring hvorfor

Bruk av diffspærrer

Inn svinge til en side

ut zikk-zakk rundt "o"

Spille inn lyd når de kobler ut ved treff /ikke treff

Lyd av motor so er i orden

MP3 Spiller/diktafon

Bremsing i nedoverbakke

Håndbrekk- kunn parkeringsbrems

Hoppe hvis en mister bremsene

Tips Bytte hjul bruke Hjulmutterverktøy som hevarm

Bruke bilen ofte ca 1 gang pr uke/14 dag.

Hjula skal stå på tørr asfalt når alt OK

ang. sugga

Vi hadde en hær i Vesterålen , den var komplett og registrert, den ble i sin tid kjøpt fra Kiruna. den ble vidre solgt til sønnen til Botros Botros Gali.

Kona kommer fra Vesterålen.

men lurer faktisk på at han tok den med til Egypt.for ca 4-5 år siden.men det sies at han tok den med til Egypt

Har du en kurve som viser effekt og moment som ED motor har i forhold til

turtall. Helst i en god oppløsing. (lurer på om det var et lite skjema i

Sidan du fikk)

Hvor stort moment er E9 girkasse beregnet for?

Hvor stort moment er transferkasse for TP21 beregnet for?

Hvor mye hester hadde den største A6 motoren (120?)

Hvor stort var maks moment på A6?

Har 912, og startjeep E9 girkasse?

912,935.953-54 har växellåda D8,lägre 1:a växel,

kanske också 2:an.

Delco part nr 7016901

purchased an AQ180/200 setup to repower my mid 70s Grew, but I did not realize how old this is. It appears that this is a 1964. The V8 is a Volvo B36 engine with twin Carter carbs on a volvopenta alum intake. I don't want to use it in my boat if I can't even get a spare distributor cap. anyone know if there might be parts available for this anywhere? the local dealer just laughed. some 200 series drive parts are available he said.

en Sats med verktøy for eldre Volvo personbiler.

Restaureingstips

Ramen ska vara olivgrön.

Motor farge kan kjøpes hos PV klubben eller

Bilder telt

Bilder bil rune

Bilder bil terje

Bilde av moss sugge

Bilder terje lein

Dekk bilder typer

MT 920 6 volt 12 volt eller 24 Volt hvem er hvem

Förslag på stuvning av pall:

Placera låda 1och 2 på varandra med öppningarna inåt pallen, 3 och 4 bredvid varandra och öppningarna
mot låda 1. Lådorna med kylare och ljuddämpare-kardan kan du placera på låda 3 och 4. Långlådan lägger du
överst.
Paketet måste bandas, antingen av dig eller Schenker (dom hjälper säkert dig). En bra åtgärd mot nyfikna
är att montera på hänglås på de låsbara lådorna. Släng nycklarna.

Terrängkörningens grunder!    

* Kör på lågväxel och fyrhjulsdrift. Lågväxeln gör att bilen blir dubbelt så stark och går hälften så fort. Fyrhjulsdriften gör att alla hjulen driver vilket mer än fördubblar greppet jämfört med tvåhjulsdrift.
* Ha blicken riktad långt fram. Ha blicken fästad 5-10 meter framåt i terrängen för att i god tid bedöma hinder och färdväg. Titta inte precis framför motorhuven, då har du bara en bråkdel av en sekund på dig att se hindren.
* Slira inte på kopplingen. Det vanligaste felet vid terrängkörning är att man vilar sin vänsterfot på kopplingen. Då tröttar man ut vänsterbenen och riskerar att slira på kopplingen. Det är bättre med tjugo tjuvstopp i skogen än en sönderbränd koppling.
* Försök köra utan koppling. Idealet är att inte behöva använda kopplingen vid terrängkörning. Starta helt enkelt med ettans växel i och kopplingen uppe. Stanna också bilen genom att slå av tändningen med växeln i, utan att röra kopplingen. Genom att inte använda kopplingen undviker man att bilen okontrollerat frirullar iväg. Koppling bör endast användas vid eventuella växling på plan mark och då startmotorn inte orkar dra igång bilen på grund av för starkt mothåll från backe eller hinder.
* Tummarna utanför rattkransen. Om framhjulen går mot ett hinder kan ratten rotera till och man riskerar annars att skada tummarna. Håll alltid båda händerna på ratten.
* Håll ratten i "kvart i tre-greppet". Med "kvart i tre-greppet" har man bästa styrkan och precisionen i körningen. "Kvart i tre-greppet" ska också behållas när man svänger. Sväng ratten med små rörelser precis som när man torkar en tallrik. Korsa aldrig armarna när du svänger eftersom du då har dålig kontroll över styrningen.
* Köra sakta, stressa inte. Idealet är egentligen att köra så sakta som möjligt. Smyg fram över hindren. Minsta fartökning ger en skumpig och krängande gång. Försök att koppla av, spänn inte musklerna.
* Låt motorn segdra. Det mår både motorn och bilen bäst av. Högt motorvarv är stressande samtidigt som hjulen riskerar att spinna loss.
* Undvik hjulspinn. Ett hjul som spinner har inget fäste. Om hjulen börjar spinna så släpp på gasen så får de fäste igen. Undvik den motsatta reflexen att gasa och spinna ännu mer.
* Grensla hjulspår och håligheter. Hinder som "går ner i marken" ska man gränsla. Att köra ner med ett hjul i hindret gör att bilen kan fastna. Bäst är att om möjligt helt undvika ett hinder.
* Låt hjulen gå över stenar och stubbar. Med hinder som sticker upp ur marken gäller det att placera hjulen på dem. Man ska inte grensla stenar och stubbar eftersom man då riskerar att fastna och skada underredet. Bäst är att om möjligt helt undvika ett hinder.
* Passera stockar och diken aningen snett. Detta för att ett hjul i taget ska vara uppe på hindret, medan de övriga tre hjulen förhoppningsvis har gott grepp i marken. Med ett hjul i taget blir det också lättare att komma upp på hindret. Se till att vinkeln mot hindret inte blir för stor eftersom bilen då riskerar att glida åt sidan, exempelvis längs en hal stock.
* Utnyttja bilens levande kraft. När man kör över hinder ska bilen alltid vara i rörelse för att utnyttja den tunga bilens levande kraft. Att stoppa vid eller på ett hinder innebär en omständlig startprocedur där den tunga bilen ska sättas i rörelse och att man då enbart måste förlita sig på hjulens grepp.
* Kör rakt uppför och nerför backar. Kör alltid i rak linje uppför och nerför lutningar. Försök att låta bli att byta riktning. Kommer du snett hamnar bilen i sidolutning och riskerar att välta.
* Ta fart före uppförsbackar. Ta en kort ansats och anpassa farten till uppförsbacken. Beroende på fartbehovet välj mellan ettan eller tvåans växel. Växla aldrig i backe. Håll konstant gas i ansatsen och backen. Släpp eller pumpa inte reflexmässigt på gasen. Släpp gasen först när bilen passerar på krönet.
* Motorbromsa i nerförsbackar. Kör på ettans växel och lågväxel i nedförsbackar Motorbromsen ger då en mjuk och kontrollerad bromseffekt. Tycker du att bilen ändå går för fort så möt försiktigt med bromsen. Låsa aldrig bromsarna, då riskerar du en "kälk-effekt" där bilen rutschar okontrollerat utför backen.
* Vid stopp i uppförsbacke: Lägg i backen och motorbromsar rakt bakåt/nedför. Detta är en mycket stressig och riskabel situation som man bör träna på. Har bilen förlorat greppet är det ingen idé att försöka gasa ännu mer uppför. Om motorn stannat så lägg i backen och starta med med växeln i och utan koppling.
* Om hjulen förlorar greppet: Om hjulen är på väg att förlora greppet och börjar spinna på halt underlag så vrid hjulen med korta snabba rörelser åt vänster och höger. På så sätt hittar hjulen nytt fäste.
* Om hjulen hamnar i hjulspår: Hamnar hjulen i djupa och hala hjulspår så är det ingen idé att försöka ta sig ur dem, utan fortsätt att köra i dem. Svängda hjul i hjulspår försämrar framkomligheten. "Don't fight it - follow it". Om hjulspåren bedöms som för djupa så att bilen riskerar att fastna på underredet, så backa tillbaka ur spåren och försök grensla dem i stället.
* Kör långsamt i vatten. Kör långsamt men resolut genom vatten. Idealet är när en lätt "bågvåg" bildas fram för fronten. För hög hastighet gör att motorn och tändsystemet kan översköljas av vatten med stopp som följd. Undvik motorstopp eftersom vatten kommer in i avgassystemet. Rekognosera alltid vattnet innan med en lång pinne för att kontrollera vattendjup, bottnens hållfasthet och eventuella stenar.
* Undvik sidolutningar. Kraftiga sidolutningarna är terrängbilarnas Akilles-häl och det finns inga motmedel. Riskerar bilen att luta för mycket och välta finns inget annat alternativ än att välja en annan väg.
* Försök backa dig ur fastkörning. Har bilen fastnat är det i allmänhet lättast att försöka backa sig loss, i riktning varifrån bilen kom. Att försöka gasa sig framåt gör att bilen oftast fastnar ännu mer. Idealet är att inse att bilen är på väg att fastna och lägga i backen innan dess.

 

Terrängkörningslagen:

* Lagen: Enligt terrängkörningslagen från 1975 är det förbjudet att köra motordrivet fordon på barmark i terräng.
* Lagens syfte: Terrängkörningslagen är till för att skydda naturen och gäller därför också markägaren själv.
* Motorfordon: Terrängkörningslagen omfattar alla slags motordrivna fordon: exempelvis bil, lastbil, motorcykel, moped, skoter, terränghjulingar och motorredskap.
* Snö tillåtet: Terrängkörning är tillåten på snötäckt mark och is, så länge inte snötäcket är så tunt att det är risk att marken under skadas.
* Undantag: Allmänna undantag från förbudet gäller bland annat: vid parkering i omedelbar anslutning till väg - vid arbete i skogs- och jordbruk samt i direkt anslutning till renskötsel - statliga och kommunala i tjänsteärende - räddnings- och sjukvårdspersonal samt veterinär i tjänst - vid projektering, byggande och underhåll av vägar, kraftledningar, med mera, och vid skötsel av friluftsområden - vid jakt för hämtning av fälld björn, älg, hjort eller vildsvin - efter markägarens tillstånd inom vissa områden som nedlagda grustag, militära övningsområden och särskilt anordnade tävlings- och övningsområden för motorsport.
* Dispens: Länsstyrelsen kan bevilja dispens från terrängkörningsförbudet för tävlingar och andra arrangemang, under förutsättning att markägaren gett sitt tillstånd. Även rörelsehindrade kan få personliga dispenser.
* Information: För mer information om terrängkörningslagen vänd dig till länsstyrelsen eller Naturvårdsverket. En särskild informationsbroschyr finns: "Kör inte utanför vägen!"

 

Så fungerar 4-hjulsdriften

En 4-hjulsdriven bil är alltid överlägsen en 2-hjulsdriven. Men att bilen har 4-hjulsdrift innebär tyvärr inte alltid att den driver med alla hjulen.
I värsta fall kan bilen råka ut för 1-hjulsdrift - ett hjul spinner på isen och övriga på sträv mark står stilla. Det som spökar är bilens differentialer i axlarna.
Så här fungerar 4-hjulsdriften i verkligheten.

Visst är en 4-hjulsdriven bil alltid överlägsen en 2-hjulsdriven när det gäller grepp och framkomlighet. Men 4-hjulsdrift är en sanning med modifikation.

Många terrängbilsägare har blivit chockade då de plötsligt fastnar på ojämnt underlag trots 4-hjuldrift. Kanske har de råkat ut för ett förargligt diagonalspinn. Vänster framhjul och höger bakhjul står stilla i backen medan de andra hjulen snurrar hjälplöst i luften.

Det som spökar för 4-hjulsdriften är bilens differentialer i axlarna. Diffarna är nödvändiga på asfalt men spelar ett spratt i terrängen.

Låt oss ta det från början:

4-hjulsdrift:

4-hjulsdrift innebär att bilen teoretiskt kan driva med alla fyra hjulen. Väl fungerande 4-hjulsdrift har mer än dubbelt så bra grepp som 2-hjulsdrift. För en enbart bakhjulsdriven bil driver inte bara på häften så många hjul - utan tvingas också "knuffa" två icke drivande framhjul. Uttrycket 4-hjulsdrift förkortas ofta i engelska termerna 4WD ("fyra ve de") eller 4x4 ("fyra gånger fyra").

In- och urkopplingsbar 4-hjulsdrift:

Detta är den ursprungliga och enklaste formen av 4-hjulsdrift. Normalt på asfalt är bilen 2-hjulsdriven, i allmänhet bakhjulsdriven. Men via terrängbilens så kallade fördelningslåda (en extra växellåda) kan man också koppla in framhjulen och bilen får 4-hjulsdrift. 4-hjulsdriften bör normalt endast användas på halt underlag. En bil med in- och urkopplingsbar 4-hjulsdrift har ofta följande lägen på fördelningslådans växelspak: 2H (2-hjulsdrift hög), 4H (4-hjulsdrift hög), N (neutral) och 4L (4-hjulsdrift låg).

Konstant 4-hjulsdrift:

Det blir allt vanligare med konstant (permanent) 4-hjulsdrift. Fördelen är att bilens chassi kan optimeras för enbart 4-hjulsdrift och att föraren aldrig behöver reflektera om han behöver lägga i 4-hjulsdriften eller inte. En halkfläck på fin asfalt kan ju oväntat dyka upp bakom vägkröken. Bilar med konstant 4-hjulsdrift kallar ibland sitt system för AWD (All Wheel Drive, allhjulsdrift).

Lågväxel:

Förutom 4-hjulsdrift så har de flesta terrängbilar lågväxel. Det är den så kallade fördelningslådan (transferlådan) - en "extra" växellåda bakom ordinarie växellådan - som innehåller in- och urkopplingsbara 4-hjulsdriften och lågväxeln. Att lägga i lågväxeln innebär att bilen växlas ner så att den på blir ungefär dubbelt så stark men går hälften så långsamt på alla växlarna. Styrkan och låga hastigheten är en förutsättning för körning i trång terräng. Tyvärr saknar många av de nyare bilarna lågväxel vilket diskvalificerar dem som riktiga terrängbilar.

Differentialer:

En bil som går på väg måste ha differentialer ("diffar") i axlarna. För när bilen svänger i en kurva färdas ytterhjulen en längre sträcka och snurrar snabbare än innerhjulen. Differentialerna i axlarna består av ett system av kuggdrev som tillåter att höger och vänster drivaxlar och därmed hjul snurrar olika fort.

Om inte de "öppna" diffarna fanns skulle axlarna "knyta sig" och bilen bli trögstyrd. Den mekaniska spänningen i drivaxlarna kan göra att de går av. I hög fart i en kurva skulle bilen till och med kunna "flippa över" och välta.

Men diffarna har den nackdelen att de för över drivkraften till de hjul som snurrar lättast. I terrängen kan det alltså bli så att kraften förs över till de hjul som slirar på halt underlag medan hjulen på sträv mark står stilla. Men det finns motmedel för detta.

Mittdifferential:

En bil med konstant 4-hjulsdrift måste också ha en mittdifferential (centraldifferential) - en diff mellan främre och bakre kardanaxel. För i en kurva är det så att inte bara ytter- och innerhjulen snurrar olika fort - utan också fram- och bakhjulen. Även rakt fram kan hjulen snurra olika fort beroende på hur slitna däcken är. Mittdifferentialen tillåter fram- och bakaxeln att rotera olika fort och förhindrar att drivsystemet (transmissionen) "knyter sig".

Diffspärr:

För att inte differentialerna ska spela terrängbilen ett spratt i terrängen finns diffspärrar (differentialspärrar) som kan kopplas in. De låser differentialerna mekaniskt så att drivaxlarna alltid snurrar med samma varvtal. Vanligast är att ha diffspärr i bakaxeln och mittdifferentialen.

Det är dock ovanligt i framaxeln eftersom styrningen blir trög, med lika drivande framhjul strävar bilen efter att gå rakt fram. Diffspärrarna får endast användas på halt underlag. Glömmer man att koppla ur dem på asfalt "knyter sig" transmissionen. Diffspärrarna kopplas in och ur mekaniskt eller via elektronik eller vakuum.

Med diffspärr på bakaxeln och mittdifferentialen har man i alla fall garanterad 3-hjulsdrift. Endast den bil som även har det på framaxeln har garanterad 4-hjulsdrift! Diffspärrar kan köpas för eftermontering.

Diffbroms:

Diffbromsen bromsar varvtalsskillnaden mellan höger- och vänsterhjulen. Den fungerar automatiskt och behöver inte kopplas in eller ur. Diffbromsen tillåter en liten varvtalsskillnad mellan hjulen vilket gör att den skonar transmissionen och inte är något hinder vid körning på asfalt.

Diffbromsen består av ett antal lameller där varannan skiva är kopplad till höger drivaxel och varannan till vänster drivaxel. Lamellerna kan antingen pressas mot varandra via fjädrar och bromsverkan är då konstant. Eller så påverkar varvtalsskillnaden en oljepump som via oljetryck pressar ihop lamellerna, diffens bromsverkan ökar då med axlarnas varvtalsskillnad.

Diffbroms är numera i princip standard i bakaxeln, men inte i framaxeln eftersom styrningen fortfarande blir trög. Diffbromsar kan köpas och eftermonteras.

Viskodiff:

Viskodifferentialen är som en diffbroms med lameller men innehåller en silikonolja som kan variera sin viskositet ("trögflythet"). När det uppstår en varvtalsskillnad mellan lamellerna "vispas" oljan och blir varm. Värmen gör oljan mer trögflytande och det uppstår en diffbromsverkan. På så sätt utjämnas kraften mellan axlarna. Viskodiffen används huvudsakligen som mittdifferential.

Torsendiff:

Torsendiffen har fått sitt namn av engelska orden TORque SENsing som betyder "vridmomentkännande". Torsendiffen är en komplicerad drevkonstruktion som bygger på principen att ett skruvdrev (snäckdrev) lätt vrider runt ett kugghjul - men att ett kugghjul har svårt att vrida runt ett skruvdrev. Effekten i Torsendiffen blir att hjulet med bästa väggreppet alltid får största drivkraften - det vill säga tvärt emot vad vanliga "öppna" differentialer åstadkommer. Torsendiff är vanligast som mittdifferential.

Elektronisk greppkontroll:

Elektronisk greppkontroll (Electronic Traction Control, ETC, kallas även anti-spinn) är den senaste trenden inom 4-hjulsdrift. Här används varken diffspärrar eller diffbromsar utan bilens elektroniskt styrda låsningsfria ABS-bromsar. När ett eller flera hjul spinner bromsas just de hjulen automatiskt och drivkraften förs då över till de andra hjulen som har fäste. Bilen har alltså "öppna" differentialer men låter ABS-bromsarna sköta den garanterade 4-hjulsdriften. Systemet har den nackdelen att bromsarna kan bli varma under knepig terrängkörning.

Haldexkoppling:

Haldexkopplingen är det senaste 4WD-systemet som kommit i bruk. Det är en i grunden svensk uppfinning som i princip består av en flerskivig lamellkoppling som löper i ett oljebad samt ett elektroniskt styrt pumpkolvsystem. Trycket från pumparna påverkar i sin tur flera givarcylindrar vars kolvar pressas samman lamellpaketen så att kraften kan fördelas om från en axel till en annan. Systemet reagerar snabbt och har den fördelen att drivkraften kvickt kan fördelas till den axel som har grepp. På 1/30-dels sekund kan båda hjulparen rulla oeberoende av varandra. Man har alltså inte den fördröjning som finns i en viskokoppling och bilen knyter sig aldrig. Haldexkopplingen finns i dag bara i Volkswagen Golf 4-motion, men förväntas på Porsches och VW:s nya SUV.

 

"Komma loss"

Bryggning:

* Bygg brygga över hindret. Stora naturhinder som stenar, stockar, gropar och diken kan vara omöjliga att passera med terrängfordonet. Om ingen alternativ väg finns kan så kallad bryggning tas till. Man lägger helt enkelt material Ò småsten, sand, grenar Ò runt eller i hindret för att på så sätta överbrygga hindret.
* Uppstickande hinder. När det gäller uppstickande hinder som stenar och bergsklackar ska materialet läggas framför och bakom hindret. På så sätt höjs hjulen upp och underredets frigångsvinklar ökar vilket minskar risken för att fastna.
* Fyll igen håligheter. Håligheter som gropar och diken bör fyllas igen med naturmaterial. För diken är stockar extra lämpligt.
* Sankt underlag. Även sankt underlag som våtmarker, myrar och träsk kan bryggas över. Man bör då använda grenruskor och sly som har så stor yta som möjligt för att öka bärigheten. Stora granruskor är extra lämpliga.

Bärgning:

* Rigga rätt - bärga lätt Ju mer omsorg man lägger på riggning - det vill säga förberedelser för lossdragning - desto lättare och smidigare går själva bärgningen med hjälp av annan bil. Rekognosera, fäst dragstroppen rätt och var överens med bärgningsfordonet. Att rigga dåligt gör bara att bärgningen tar ännu längre tid samtidigt som den kan bli farlig.
* Använd ordentlig dragstropp. Använd en rejäl dragstropp av god kvalitet. Gärna en nylonstropp som klarar minst 5 ton. Vanliga bogserlinor håller inte. Försök i möjligaste mån att inte använda metallschackel, om dessa går sönder kan de fara iväg som livsfarliga projektiler.
* Dra fordonet bakåt i första hand. Chansen att kunna dra tillbaka fordonet varifrån det har kommit är i allmänhet större än att försöka dra fordonet framåt.
* Dra upp fordonet rakt. Försök att i möjligaste mån dra upp fordonet rakt, så att det fastkörda fordonet och dragfordonet står i linje. Därmed är dragkraften maximal och fordonen belastas inte i sidled.
* Dra fordonet uppåt. I allmänhet är det bäst att dra fastkörda fordonet något uppåt för att få en lyfteffekt upp ur fastkörningen. Det motsatta när fordonet dras ännu mer ner i marken gör motståndet oövervinneligt. För att få en lyfteffekt kan det vara nödvändigt att låta dragfordonet stå närmare, därmed kan dragstroppen läggas dubbel.
* Använd bilarnas dragkrokar. Dragstroppen ska fästas i bilarnas dragkrokar eller öglor. Saknas krok kan stroppen läggas runt ramen. Det är olämpligt och farligt att fästa i exempelvis stötfångare och fjäderpaket.
* Dragfordonet måste ha bästa grepp. Se till att dragfordonet har bästa möjliga markunderlag för bästa grepp. Undvik löst ojämnt underlag och uppförsbackar.
* Pröva max tre lätta ryck. Om fordonet inte kommer loss kan dragfordonet pröva med ett lättare ryck. Om fordonet inte kommer loss på tre max ryck ska ryckbärgningen avbrytas och en annan metod prövas.
* Gräv loss fordonet. Det kan löna sig att med spade gräva framför eller bakom hjulen, eller under bilen, för att underlätta bärgningen. Under bärgningen lönar det sig ofta att hjälpa till med det fastkörda fordonets drivning.
* Lossdragning är farligt! Dragstroppen kan gå av och metallschacklar och krokar kan lossna. Under lossdragningen bör ingen person utanför bilarna stå innanför en radie på 30 meter.

Winchning:

* Rigga rätt - wincha lätt. När det gäller winchning är det oerhört viktigt att den så kallade riggningen görs rätt, det vill säga förberedelserna inför uppwinchningen. En noggrann och stabil riggning ger en snabb och säker winchning. En ogenomtänkt riggning är farlig samtidigt som winchningen kan misslyckas.
* Wincha rakt. Winchningen ska ske så rakt som möjligt. Dels för att inte snedbelasta fordonet, dels för att linan riskerar att rullas upp på enbart ena sidan av winchtrumman vilket kan ÓsprängaÓ winchen.
* Frikoppla och rulla ut linan. Vid riggningen ska winchens trådreglage aldrig vara inkopplat. Detta för att winchen inte plötsligt ska kunna starta under förberedelserna. I stället frikopplar man trumman och rullar ut linan manuellt. Detta sparar också batteriet. Så mycket lina som möjligt bör rullas ut, men aldrig mer än att minst fem varv återstår på trumman. Detta dels för att få maximal dragkapacitet (ÓutväxlingÓ) på winchen, dels för att linan inte ska skära ner i underliggande linlager.
* Stabilt ankare. För att kunna wincha behövs ett stabilt mothåll, så kallat ankare. Ett stabilt träd eller annat fordon är bäst. Linan får aldrig läggas runt själva ankaret. I stället används en nylonstropp som läggs så lågt som möjligt runt trädet.
* Fördubbla dragkraften med brytblock. Sitter fordonen fast ordentligt bör dubbel lina och så kallat brytblock användas. Dragförmågan blir då den dubbla samtidigt som mycket lina måste dras ut.
* Sträck linan försiktigt. Under winchning ska fordonets motor vara igång, batteriet behöver all laddning det kan få. Trådreglaget sätts inte in förrän riggningen är klar och winchningen ska börja. Glöm inte att koppla in lintrumman. Rör aldrig lintrumman när reglaget är inkopplat. Linan måste sträckas försiktigt, en för plötsligt sträckning kan ge en ÓchockbelastningÓ som får linan att gå av. Eventuellt kan man sträcka linan genom att trampa på den med en grovklackad stövel.
* Wincha in stötvis. Lämpligaste platsen att stå vid winchning är snett framför ena framflygeln med god uppsikt över winchen utan att stå i vägen för bilen. Titta så att linan löper in rätt på lintrumman och lyssna så att inte elmotorn låter ansträngd. Elwinchar ska winchas intermittent, stötvis. Låt elmotorn vila då och då för att inte bli för varm, den lastkännande bromsen håller håller ju emot. Låt winchen sköta hela lossdragningen, föraren i bilen bör endast i nödfall hjälpa till och köra eftersom det inte är bra ifall linan slackar.
* Viktig återställning. Efterarbetet är lika viktigt som riggningen och winchningen. Stäng inte av bilens motor, batteriet behöver laddas upp. När linan winchas in bör man hålla emot i kroken, detta för att linan inte ska rullas in för löst på trumman. När det är cirka en meter kvar av linan kopplas reglaget ur. Winchen frikopplas och resten av linan frirullas in på trumman för hand. Kroken och linans ögla ska vila löst i linstyrningens öppning.
* Säkerhet. Handskar ska alltid bäras vid winchning för att skona fingrarnas hud mot den råa linan. En filt eller jacka bör läggas över linan som trycks mot marken ifall den går av. Gå aldrig över en spänd lina, gå runt bilen i stället. Wincha aldrig under kraftledningar, om linan sprätter upp kan den bli strömförande. Wincha aldrig tvärs över väg, linan blir en giljotin för passerande trafikanter.
* Winchning är mycket farligt! Under winchning är oerhörda krafter på spel. En lina eller krok som går av förvandlas till en livsfarlig projektil. Inga andra än det fastkörda fordonets förare och winchskötaren får vara närvarande. Övriga ska hålla sig på ett behörigt avstånd som minst motsvarar linans längd.

 

Ordlista:

* 4WD: Internationell förkortning för fyrhjulsdrift - 4 Wheel Drive.
* 4x4: En ovanligare internationell förkortning för fyrhjulsdrift - 4 by 4, på svenska 4 gånger 4.
* AWD: En nyare internationell förkortning för permanent fyrhjulsdrift - All Wheel Drive, på svenska allhjulsdrift.
* Blekinge Offroad School: "Blekinge Terrängkörnings Skola", Sveriges första och enda civila skola för körning i terräng med fyrhjulsdrivna bilar.
* Brygga: Att lägga material - sand, stenar, stockar, grenar, med mera - vid, på och i ett naturhinder för att på så sätt överbrygga hindret och kunna passera med terrängfordonet.
* Bärga: Att dra loss ett fordon som fastnat i terrängen.
* Bärgningsutrustning: Den utrustning som kan användas för att bärga - dra loss - eget eller andras fordon: dragstropp, winch, handskar, spade, domkraft, med mera.
* Differentialer ("Diffar"): Differentialer är ett antal kugghjul på fram- och bakaxeln som tillåter en varvtalsskillnad (differens) mellan höger och vänsterhjulen. Detta eftersom ytterhjulen färdas en längre sträcka i en kurva än innerhjulen. Utan îdiffarî skulle bilens drivsystem och däck slitas samtidigt som väghållningen försämras. Differentialerna har dock den nackdelen i terräng att ett hjul i marken kan stå stilla medan motsatta hjulet snurrar i luften, drivningen kan alltså plötsligt bli obefintlig. Därför blir det allt vanligare med diffbroms eller diffspärr på terrängbilar.
* Diffklump: Det metallhölje på axlarna som inkapslar differentialerna. Ofta underredets lägsta punkt och det som först slår i naturhindren.
* Diffbroms: Lameller i axelns differential som automatiskt bromsar upp en varvtalsskillnad mellan höger- och vänsterhjulen. Ju större varvtalsskillnad desto mer bromsar diffbromsen. Kallas också differentialbroms. Differentialerna har annars den nackdelen i terräng att ett hjul i marken kan stå stilla medan motsatta hjulet snurrar i luften.
* Diffspärr: Spärr i axelns differential som "spärrar" axeln och förhindrar en varvtalsskillnad mellan höger- och vänsterhjulen. Kan kopplas in mekaniskt, elektriskt eller via vakuum. Kallas också differentialspärr. Differentialerna har annars den nackdelen i terräng att ett hjul i marken kan stå stilla medan motsatta hjulet snurrar i luften.
* Drivsystem: Kallas även transmission. Det mekaniska system som fördelar kraften från motorn till hjulen: koppling, växellåda, fördelningslåda, kardaner, differentialer och drivaxlar.
* Frigångsvinkel: Vinkeln mellan marken och en linje från däckens markberöring till stötfångarens yttre kant eller underredets mittpunkt. Ju större vinkel desto mindre risk att karossen skrapar i kuperad mark.
* Frihjulsnav: Nav som gör att man kan frikoppla framhjulen från drivaxlarna i framaxeln för att spara slitage och bränselförbrukning vid vägkörning. Fyrhjulsdrivna bilar körs normalt med tvåhjulsdrift på väg. Men för att inte framhjulen då i inte i onödan ska snurra runt främre drivaxlar och kardan kan de frikopplas med hjälp av frihjulsnaven. Det finns manuella frihjulsnav som man själv måste kliva ur och vrida på, samt automatiska som kopplar i och ur samtidigt som man kopplar i och ur fyrhjulsdriften.
* Fyrhjulsdrift: Bilen har en drivsystem så att alla fyra hjulen driver. Fyrhjulsdriften kan vara antingen inkopplingsbar eller permanent. Förkortas 4WD (4 Wheel Drive) eller 4x4 (fyra gånger fyra, four by four). Fyrhjulsdrift är en nödvändighet för terrängkörning.
* Fördelningslåda: Den "extra" växellåda som terrängfordon oftast har, som medger inkoppling av fyrhjulsdrift och lågväxel. Kallas också transferlåda.
* Hasplåt: Metallplåt som monterats under bilen för att delvis eller helt skydda underredet och i vissa fall gör det möjligt att hasa över uppstickande naturhinder.
* Lågväxel: Fordonet har en "extra" växellåda, fördelningslåda, där man kan växla in en lågväxel som sänker hela fordonets utväxling. Den låga utväxlingen gör att bilen blir dubbelt så stark samtidigt som den bara går hälften så fort. Lågväxel är en nödvändighet för terrängkörning.
* Markfrigång: Avståndet mellan marken och fordonets lägsta punkt på underredet. I allmänhet axlarnas differantialklumpar eller eventuell hasplåt. I allmänhet 20-22 cm för civila standardfordon.
* Mittdifferential ("Centraldiff"): Bilar som är permanent fyrhjulsdrivna har en mittdifferential som tillåter en varvtalsskillnad mellan fram- och bakaxeln. Annars skulle drivsystemet "knyta sig" på fast underlag med slitage på drivsystem och däck samt försämrad väghållning. Kallas också îcentraldiffî. Mittdifferentialen kan ha en spärr som ska läggas i vid terrängkörning för att garantera drivning på båda axlarna. I stället för spärr kan mittdifferentialen kan ha en automatisk viskokoppling som fungerar som en diffbroms mellan fram- och bakaxeln.
* Motorbroms: Den bromsande effekt som motorns kompression åstadkommer när man släpper gasen. Bra att utnyttja i nedförsbackar.
* Offroad: Den försvenskade engelska/amerikanska termen för terrängkörning. Betyder "Av vägen" och skrivs på originalspråket Off-Road.
* Rekognosera: Att till fots syna terrängen och dess valmöjligheter och hinder innan man börjar köra fordonet. Förkortas ofta îrekaî.
* Rigga: De förberedelser som görs före winchning: Välja mothåll, rulla ut winchlinan, fästa winchkroken, sätta i fjärrkontrollen, med mera.
* Schackel: Metallögla som är öppningsbar via gängad bult. Används för att sammankoppla exempelvis dragstroppens ögla med bogserögla på bilen.
* Terrängkörning: Körning i terrängen - naturen - med motordrivet fordon. Kallas också offrodkörning.
* Terrängkörningslagen: Den lag från 1975 som förbjuder körning med motordrivet fordon på barmark i terräng för att skydda naturen. Men ett flertal undantag finns.
* Winch: Maskin som via elmotor och lina kan dra loss ett fordon. Winchen monteras via winchfäste vanligtvis framtill ñ men också baktill eller under bilen. Winchen drivs vanligen av elmotor, men kan också drivas av mekanik eller hydraulik. Winchen består huvudsakligen av elmotor, växelhus, lintrumma, lastkännande broms, linstyrning, lina, ögla, krok samt fjärrkontroll. Winchen bör ha en dragförmåga på minst 150 procent av bilens vikt. Om linan läggs dubbel blir dragförmågan fördubblad.
* Wincha: Att använda winchen, vanligtvis för att dra upp eget eller annat fordon.